Det går inte att förklara känslor sitter för djupt
så klart att livet går vidare, frågan är hur.
Jag har klättrat ifrån botten men det känns som jag är kvar,
på samma plats som förut allt är precis som det var,
jag vill inte inse sanningen, ljuger för mitt inre
nu när ångesten förvandlats till mitt sjätte sinne.
Det finns inget slut, hjärtat slutar snart att blöda,
varje gång jag ser i spegeln ser jag ögon som är röda.
Fyllda utav tårar, sår på mina kinder,
jag vill ha en rak väg, jag klarar inte flera hinder.
Dom säger allt ordnar sig, vi tror på dig,
men saken är den, man måste tro på sig själv.
Jag vill aldrig mera leva, jag vill somna in föralltid,
och när jag har nått himlen vill jag inte ha ett nytt liv
det är svårt att hitta tankarna för allt går bara runt,
känns som dagar går förbi medans jag väntar på mitt sagoslut.