Ett glädjande besked för oss, vi flyttar den 1 Oktober och vi är överlyckliga!

 

Ett hus som passade oss och uppfyllde alla våra önskningar och behov. Det är rum till båda barnen och till oss. Ett stort rymligt kök och ett stort vardagsrum och en fin toalett. Det är stor yta utomhus att leka och springa på. Fina hagar och ängar och underbar vy mitt ute på landet. Det finns faktiskt inget negativt alls vad jag kan komma på. Vi kommer längre från Ljungby och närmre till Älmhult men det ser inte vi som något problem. 

 

Vi har fått en stor fin underbar soffa av Robins föräldrar så det slipper vi tänka på. Och idag har vi varit och kollat ut en säng som vi ska köpa. Jag älskar att Jag & Robin har samma smak så det behövs inte diskuteras jättemycket kring sådana köp utan vi är rätt så överrens från början. Sedan har vi fått jättefina möbler av Robins mormor och morfar som kommer väl till pass. Jag ser så mycket fram emot detta :) 

 

Nu har jag gått till vecka 25 och det bara rusar förbi. Vart tar tiden vägen. Det måste saktas ner lite, vi ha inte hunnit köpa "det stora" ännu som vagn, skötbord, säng, osv. Men det är rätt så snabbköpt iof. Massa kläder har vi iallafall till lillan. Det är så svårt att undgå och köpa när man ser nått sött som hon bara måste ha :)

Magen växer så det knakar, jag ser nog inte det på samma sätt som andra verka se det. Jag tkr inte jag växer någonting knappt medans folk ser det. Men tittar man på bilder så ser man klar skillnad :) Nu börjar man känna av ryggvärken och värk i sidorna på magen och under magen. Jag kan även känna lillans sparkar tydligt i magen och Robin har fått känna också och även sätt hur magen rör sig. Det är en sån underbar och häftig känsla som jag kommer sakna enormt sen :/ 

 

Tog mig lite tid att skriva här då jag var tvungen att gå in i en annan värld för en stund då Robin är iväg och jagar och jag sitter i ett hus ensam i skogen. Då kommer lätt hjärnspökerna på besök, speciellt när man är 100 på att man hörde något prassla precis utanför dörren och jag glömt att tända ytterbelysningen. Tar snabbt upp telefonen och ringer Robin och han säger att jag ska ta hans pannlampa och lysa ut genom fönstret med. Är han inte klok? Men jag tog mod till mig o gjorde det, såklart såg jag inget och öppnade snabbt och tände och stängde lika snabbt igen med hjärtat i halsgropen. Det är så mycket som hinner fara kring i ens huvud när det är mörkt och man är ensam. Men han är snart hemma så då kan jag finna lugn igen. :) Jag är en riktig fegis!

 

En annan sak som slog mig innan idag var att om 13 dagar så firar jag och Robin 4 år, FYRA år.! Tillsammans, jag kan inte förstå vart tiden har tagit vägen. Allt kändes som igår. när vi sågs första gången som var det verkligen ingen av oss som kunde tro att vi 4 år senare skulle sitta här med hus och barn tillsammans. Det var ingen som trodde på oss som ett par, inte ens vi själva. Det skiljer ju 7 år på oss vilket gjorde det ännu mer uppenbart att det inte skulle gå. Vi träffades några ggr av ren slump på puben osv sen började det med att vi bytte nummer och började messa och tillslut prata med varandra varje dag och sedan också varje kväll. Jag började falla för honom men intalade mig själv att inte göra det men kärleken går inte alltid att styra. Han berättade att han började falla för mig med men att han inte ville gå in i ett förhållande då han blivit sviken förut vilket jag helt höll med om då jag själv just blivit sviken.

 

Tiden gick, vi pratade och pratade i timmar, Vi messade och jag svävade på moln varje dag jag tänkte på honom. Detta låter kanske löjligt men varje kväll så pratade vi på msn och hade kameran på och vi sov ihop på olika ställen med den på för vi ville vara med varandra hela tiden, Det är sådana saker man alltid kommer minnas. Det var även jobbiga saker som jag var medveten om tidigt när vi träffades som gjorde att allt inte var helt lätt att inleda ett förhållande på heller. Men jag tyckte så mycket om honom och han sa att han tyckte om mig. så det spelade ingen som helst roll enligt mig. Tillslut en dag så hände det som jag hade gått och hoppats inners inne på. Att vi skulle försöka, försöka ett liv ihop han och jag. Vi har gått igrnom mycket otroligt jobbiga saker ihop som vi har stöttat varandra till 100 % i. Vi har klarat mycket och vi kommer klara allt. Jag älskar honom! Och kommer alltid älska honom!<3