Verkligheten är för Hård!
Jag tänker för mycket, varför gör jag det?
Jag är trött på att alltid gå runt med ett leende på läpparna fast allt inte står rätt till.
Jag bygger upp en falsk fasad och det dumma är att jag tror på den själv.
Jag är så dum mot mig själv.
Förtjänar jag det här?
Är jag så jävla sjuk i huvudet, så jävla dum och korkad?
Jag vill inte tro det, men jag blir ju tvungen... Jag kanske duger som jag är? Jag vill bara göra så att alla ska må bra men allt blir ju bara fel hela tiden:/
Denna julen kunde jag lika gärna slängt åt skogen, men det är dumt att uttrycka sig så oxå för det var personer som verkligen förgyllde min julafton och gjorde den till den bästa. Johans föräldrar och min älskade mamma ♥
Jag saknade speciellt 2 personer, jag tror dom personerna känner igen sig i det här själva.
Jag gjorde allt jag kunde, för att vi alla skulle få en fin jul.
Jag köpte julklappar till er för jag vill visa att jag bryr mig om er.
Men vad fick jag ut av det? Inte ens ett tack förens jag frågade dom om julklapparna blev bra. Då kom ett Tack fram sen om det var menat det vet jag inte. Jag får väl hoppas det, som vanligt. Man får försöka lura sig själv att folk menar det dom säger till mig.
Det blir nog aldrig bra, jag trodde det först och innan men jag har tappat hoppet, och tron på att allt ska ställas till rätta.
Det är min högsta önskan nu, att få tillbaka det som en gång splittrades.
vad gör jag för FEL?
Snälla kan någon berätta det för mig? Jag kan inte göra mer än det här.. förlåt... Jag ville bara visa min kärlek till er. Den kommer aldrig någonsin förändras. Aldrig.
