Att vara nöjd med sin kropp

Det är ett ständigt dilemma för mig att kunna acceptera min kropp och mig själv för den jag är. Jag tampas dagligen med detta kroppideal. Under flera år, eller ja i stort sätt hela min tonårstid har jag tampats med detta med vikten ohch att jag aldrig är nöjd med mig själv och hur jag ser ut. 
För drygt ett år sen så började jag träna som tusan och la om kosten och det gick faktiskt vägen och för en gång skull började jag acceptera mig själv. Och nu några månader senare så hände något i mitt liv eller ja vårt liv ska jag väl tilläga. Ett underbart besked kom helt oväntat och det visade sig att jag var gravid. Jag har så länge velat detta, i flera års tid har jag önskat mig detta men rätt tid skall komma osv och allt ska kännas rätt.
 
Och till för en tid sen så nojjade jag jämt över hur min kropp förändrades för varje dag som gick. Mina bröst blev större mycket större!! och rundare så dom såg ut som silikon rent ut sagt så jag fick börja med att köpa helt nya bh. Det var inget direkt negativt med det. Och sedan såg man hur röven blev större, fettet breddades ut över röv och lår och även kärlekshandtagen blev gigantiska. Och jag kunde inte ta in varför min kropp gör så här mot mig, jag blev jätte deppig och ledsen.. jag har ju kämpat så hårt sa jag till mig själv? Varför mig? Jag såg och ser många andra gravida och dom går inte upp i vikt.. inte så märkbart som jag gjort och gör. Vilken orättvisa sa jag till mig själv dagligen. Ständigt dettta kroppsideal varje dag.
 
Men nu efter att ha gått halva tiden genom min graviditet så kan jag för en gång skull acceptera att min korpp skapar något fantastiskt, som inte många som så gärna vill få ta del av. Det är det mest underbara en kvinna kan gå i genom och även mannen i hennes liv. Ett liv ska skapas fram. Ett liv ska växa i min kropp, jag har fått den här fina äran. Nu kan jag glädjas åt detta. Jag vill inte att alla ska stirra på mig och tänka" men gud vad fet hon blivit" hon som alltid va så mån om träning och hur hon la sin kost. Och ska jag vara riktigt ärlig så tror jag inte heller att folk tänker så, det är bara i min förvirrade hjärna och i mina förvirrade tankar som dessa hjärnspöken kommer. Skulle en person tänka så om en gravid kvinna som håller på att skapa ett liv så är det något fel på denna personen. 
 
Jag har så länge velat tala om mina innersta tankar till folk om just detta men jag är så rädd för att dom ska missförstå mig, ta mig på fel sätt, sätta mig i ett fack där jag inte kan försvara mig och allt bara blir fel. 
Jag tror många har dessa tankar innest inne egentligen det är bara svårt att erkänna och acceptera. Men nu äntligen kan jag börja njuta av min graviditet och vad som händer med min kropp. För varje kg och för varje storlek jag går upp så är det för något så underbart. Vår lilla flicka växer och växer och hon är väldens finaste!
 
1 Becca:

skriven

Har inte ord som beskriver hur glad jag är för eran skull :) <3

Kommentera här: